Livet är så konstigt!
Ena sekunden finns vi här fulla av liv värme och glädje nästa kanske  vi bara är ett tomt kallt livlöst skal......

Vardagen rullar på med alla sina måsten,jobb,plugg,juklappsinslagning,planeringa av jul, ta hand om hem och sjukt barn mm

Men hela tiden finns du i mina tankar,jag förstår fortfarande inte????

Jag vill bara ha svar på mina frågor men vet att det är omöjligt.....
Vill inte att du ska vara borta,att jag aldrig mer kan prata med dig elller få en kram av dig....
Man tar allt för givet och jag vet att jag inte var närvarande alla gånger du behövde mig!!
Jag vet att jag många gånger stötte bort dig men det var många gånger pga mig själv! :(
Jag har så mycket jag skulle vilja ändra på men det går inte....
Jag vet att du alltid läste min blogg och jag hoppas att du nånstans därifrån du är kan läsa mina ord,att du kan förstå varför jag många gånger va som jag va....att du kan ta till dig mitt förlåt<3
Du gjorde så många dumma saker mot dig själv så man vart...ja vad ska man säga??
Man vart 'van' vid dina dummheter och tog det inte så allvarligt,jag skulle lyssnat mer på dina signaler så kanske jag hade kunnat lindra ditt lidande stundvis.....
Tror inte nån hade kunnat ändra ditt val men vad vet man???
Tror att du var så trasig i själen så detta hade inte kunnat sluta på annat vis....
saknar dig christoffer!!!<3

<VILL KRAMA OM DIG OCH TALA OM ATT DU VAR VÄRDEFULL,ATT DU INTE VAR SÅ ENSAM SOM DU TRODDE<3