så mycket jobbiga tankar.......



Har så mycket funderingar och tankar hela tiden, tankarna nuddar ofta vid att jag förlorar det käratse jag har,Fanny och Mathias.
Är livrädd och skakar av bara tanken!

Hur skulle jag klara av att fortsätta mitt liv om inte du fanns vid min sida???
Det jag känner för dig går inte att beskriva med ord.
Tillsammans har vi skapat våran lilla Fanny, hon är gjord av kärlek.
En kärlek starkare än allt!
Kan inte förstå hur jag skulle orka leva utan er i mitt liv.
Är så jävla rädd att ni ska tas ifrån mig i en olycka eller nått annat hemskt.....
Kan inte styra mina tankar som ofta snuddar vid detta hemska.
Detta är min stora skräck!
Vet att en dag är vi gammla och att nån av oss försvinner först, om det är du hur gör jag då??
Hur lever jag vidare utan dig???
Orkar inte tänka på att man kanske en dag sitter där i ensamhet år efter år och bara väntar på att allt ska ta slut.........

Har sett så många äldre som lever ljust så här.
Ensamma, instängda utan värde.....
Människor som en gång betytt nått som en gång räknades....
Nu är det bara väntan kvar på slutet.
Dom tynar sakta bort till ingenting.
Inte ens barn eller barnbarn som bryr sig i sin ensamma mor eller far..........
Ensamheten måste vara nått av det värsta man måste utstå.
En ensamhet av saknad efter sin älskade och kanske till och med ett eller flera barn.
Man sitter där i tystnaden och tänker på sitt liv, på sina föräldrar som varit borta sen länge, vänner man förlorat genom livet och  alla dom andra man fölorat på ett eller annat sätt.
Detta är inget bara några få upplever!
Har sett alldeles för många som har det så här.....
Känner en enorm rädsla för att jag en dag ''sitter'' där.........

Gör ont, sååå ont att ens snudda vid dessa tankar på att förlora er!

''SKRÄCKEN TAR ÖVER MIG OCH DRAR NER MIG I ETT BOTTENLÖST MÖRKER''

 När man ser dessa ensamma varelser undrar man vad meningen med livet är??
Visst man ska leva för dagen och ta vara på allt!!!
Men där på slutet känns allt så betydelselöst.
När allt är borta och man ingenting längre har mer än minnen........







 


 Älskar er<3


Kommentarer
Postat av: Marie-Från en prematurmammas hjärta-

Oerhört jobbiga tankar gumman! Jag har levt i den mörkaste ensamheten tacksam för att jag tog mig ur den! Jag vet vi känner inte varandra så väl men vill du prata så finns jag här!! massa styrke kramar till dig<3


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0